Ekofilosofisk sommarträff
Svågadalen 17–19 juni 2022
Nu gör vi om succén från i fjol. Vi samlas i sköna Hälsingland i Svågadalen för att under några dagar fördjupa oss i ämnet ekofilosofi. Vi valde mitten av juni i år istället för slutet av juli i fjol. Det märktes inte minst på de intensiva gröna färger som naturen bjöd på också lite svalare luft och ljusare nätter. Vi kör ca 60 mil. Så efter att ha blivit inkvarterade på olika boendeformer säger vi god natt.
Fredag morgon samlas alla 14 deltagare för att äta frukost tillsammans i Svågagården, där vi känner oss hemma efter besöket i fjol.
Många av oss som var där förra året dyker upp nu också, men så klart en del nya ansikten.
Mikael Jedhamre inleder dagen med ”Svärd och plogbillar. Vad är fred med jorden”?
Jag tänker plogbillrörelsen som är en icke-våldsrörelse, som arbetar med att man skall oskadliggöra vapen och göra om till nyttoverktyg. Detta återfinns i både Gamla Testamentet och Koranen. ”De skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.”
Men fred med jorden? Gamla Testamentet hävdar också att ”Gud sade Vi skall göra människor som en avbild av oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, alla djur som finns på jorden. Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er”.
Lägg jorden under er.
Kan vi någonsin leva i fred med jorden?
Mikael refererar också till en artikel, där riksdagsledamot Josef Fransson (SD) anser att naturen vill döda oss och all mänsklig civilisation handlar om att avskärma sig från det som är naturligt.
Citat: Naturen vill döda dig. Genom svält, väder, sjukdomar, parasiter, rovdjur, gift m.m. Att vara människa är att bygga en miljö där vi och våra barn kan ha ett gott liv. Helt enkelt att avskärma sig från det ”naturliga” Jag menar att förskönande av naturfolk är en myt. Ingen vill ha det så egentligen: Slut på citat.
Pontus Örtendahl har sitt föredrag efter lunch. ”Kan fred finnas i vårt förståelserum?”
Pontus refererar till en bok av Christopher R. Browning, Helt vanliga män. Den handlar om en tysk reservbataljon. Dessa män var för gamla för att bli inkallade till militärtjänstgöring. De fick frågan om de ville vara med, alltså de fick inte order utan frågan, att skjuta judar i den polska staden Jozefow. Den natten blev 1500 av stadens judar, barn, gamla, unga avrättade av dessa helt vanliga män.
Detta upprepades gång på gång. Författaren försöker i boken få fram motivet till varför helt vanliga män ställer upp på detta utan att vara tvingad eller följa order. Svaren är skrämmande. Och det blir en stark reaktion i vår grupp.
Boken ställer frågan alla måste ta ställning till. Kan jag vara säker på att jag skulle agerat annorlunda i samma situation?
Kan fred finnas i vårt förståelserum?
Bäckehuvudet
Före middagen tar Helmuth och Viveka med oss till den näst största källan i Hälsingland. En underbar plats mitt i skogen, i Gladbäckens naturreservat. Här flödar friskt källvatten ut med 50–100 l vatten/s. Källan är omgiven av fuktig gammal granskog, mossor, gamla lavar och ormbunkar.
En magisk plats som doftar underbart. Alla är tysta och närvarande i sina egna tankar.
Här är det lätt att vara i fred med jorden.
Linda Ellegaard Nordström inleder lördagen med ”Elin Wägner och fredsfrågan”
Elin Wägner var en författare och journalist. Hon var en tidig förespråkare för kvinnlig rösträtt och engagerad i fredsfrågor. Hon var också med och grundade Rädda barnen.
Linda pratar allmänt om denna intressanta kvinna. Elin Wägner menar att jorden är en levande organism och skall behandlas med tålamod och mångsidighet.
Tillsammans med politikern, bonden och feministen Elisabeth Tamm presenterade hon ett program hur människan skall leva för att kunna ha ett hållbart samförstånd med jorden. De som var mest lämpade att uppnå fred med jorden var kvinnorna. Som inte skulle ta till, som hon kallar, brutala mekaniska metoder.
Denna skrift, ”Fred med jorden”, kom ut redan 1940.
Anna-Lena Bohlin fortsätter efter lunch med ”Fred med maten”.
Mat kan man se utifrån så många perspektiv som helst. Mat är mer än näring. Mat ger glädje, mat ger njutning. Mat ger ångest, mat ger sjukdomar. Man kan visa makt med mat eller solidaritet. Man kan visa kärlek med mat. Mat är kultur, mat är traditioner. Mat är en viktig del av vårt kulturarv. Mat ur ett genusperspektiv, ett jämnställdhetperspektiv.
Mat förknippas oftast med kvinnan, moder jord, överlevnad. Jorden skall man bruka, lägga under sej, kultivera, kuva, lägra. Är det en slump att moder jord som ger oss näring och föder oss kan liknas vid en kvinna och hur de blir behandlade? Likaså invandrare, oliktänkande, socialt utsatta grupper som anses ha en lägre status. Allt och alla med lägre status skall tuktas, domineras, kultiveras och anpassas för normaliteten, så även jorden.
Jag måste få med grisen här. Ett svin med oförtjänt dåligt rykte. Gott och proteinrikt kött, som kan livnära många med många varierande sätt att tillaga. Svinet förlorade sin naturliga miljö. Skogarna skövlades och det blev fler människor. Grisarna kom ut ur skogen och åt upp det människan hade odlat till sin föda. Människan fick en konkurrent om maten. Därför måste grisarna bort. Så det blev inskrivet i lagen att ingen rättrogen jude fick äta svinkött. Ett resultat av människans framfart gör att utmärkt föda blir till något skamfullt att äta.
15 miljoner muslimer och 1,6 miljarder judar som vägrar äta svin. Otroligt.
Viveka Klingenberg har det sista föredraget för dagen - ”Fred med platsen”.
Vi lämnar nu Svågagården för att åka till Viveka och Helmuths underbara plats på Sörom.
Ett gammalt hus med små uthus som renoverats med mycket varsamma händer. Det ligger i skogskanten med utsikt över en liten sjö. Bakom den lilla gården ligger en hög bergsrygg som skydd. Här är det en livlig aktivitet med förberedelser av mat inför festen ikväll
Men först har Viveka ordet. Hon pratar om att vila i platsen, att titta sig om, att gå in i platsen med alla sinnen. Viveka uppmanar oss att hitta något som appellerar till våra sinnen, som väcker tankar och minnen. Jag ser en gran som ”pratar” med mig. Jag känner doften av kåda, mossa och mysk. Mina tankar går tillbaka till min barndoms skog och känner mig trygg och varm. Den granen kommer jag att känna inom mig länge. När jag ser mig om är egentligen hela platsen magisk. Vad gör platsen med oss? Har platsen någon betydelse för Fred med jorden?
Festen kan börja! Grillen är varm. Vi äter grillmat och tysk potatissallad. Katarina underhåller med underfundiga frågor.
Till efterrätt är det Mikaels underbara veganska jordgubbstårta.
Myggen anfaller även på magiska platser tyvärr, så vi flyttar oss in.
Festen är inte slut ännu. Trubadur Kåre Wigforss spelar gitarr och sjunger sin musik med fredstexter. En mycket fin avslutning på festen.
Söndag och sommarträffens sista timmar.
Janna Krumm leder oss in på ”Fred i andra förståelserum?”
Under en fredlig och mjuk start vill Janna att vi försöker förflytta oss in i ett annat förståelserum. Vi får till uppgift att gå in i en annan verklighet och utifrån det betrakta sin omgivning. Jag föreställer mig att jag är en ö i Vänern. Det är öppet och ljust mot söder. Jag har svagt lutande berg ned mot vattnet. Mot norr är ofta vinden kall och hård, där har jag några skyddande buskar och småträd. Jag har täckt det mesta av marken med gräs, mossa och blåbärsris. Jag vill att det skall kännas mjukt att gå på mig. Jag ligger bakom en större ö så det är inte så många människor som upptäcker mig och det tycker jag är bra. Här kan jag existera i en lugn och fin miljö.
Naturligtvis kan jag inte gå in i ett helt annat förståelserum. Vad vet jag om att vara en ö? Ön kanske inte vill ha det ljust och soligt, den kanske älskar den kalla, bistra vinden från norr.
Det jag beskriver är ju vad jag tror mig veta om att vara en ö, utifrån mitt förståelserum.
Genom kunskap, förståelse, empati och fantasi kan man försöka sätta sig in i andra förståelserum. Men man utgår alltid från sitt eget.
Vi gjorde ett försök i alla fall.
Nu när jag ser tillbaka på helgen i Svågadalen så ser jag att allt går in i varandra, alla teman utgår från ”Fred med jorden”. Den tanke som startade när vi började planlägga träffen har hela tiden utvecklats. Genom föreläsningar, samtal, diskussioner och studier har det lett till att jag inte skiftat förståelserum, men väl utvidgat det.
Så upplevde jag den minnesrika sommarträffen i Svågadalen 2022.
Anna-Lena Bohlin